Det är så vackert när jag tänker på det. Det är som en mås, som glider över vattenytan med ingenting i tankarna but snusk. Det är som en vildväxt som sprider sina sporer i markerna, utan att leda bort tanken från härligheten, och utan den minsta tanke på det vidriga som gror inom oss alla. Det är så jävla tvetydigt att ingen kan tänkas komma till korta, eller långa, och ingen kommer begripa före jag. Att snart kommer en till namnlista, fast med sjukdomar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar