Sagan om det lilla genusbarnet och de tre vice jämställdhetsombudsmännen

Nu är det jul, och det är tid att påminna om vad det egentligen är vi firar, innan glögg, grisstjärt och konsumism tar över våra fryntliga väsen och vaggar in oss i dästhet och äckelpäckel. Följ med till en stjärnklar decembernatt år noll, och låt det minna dig om guds storhet osv osv!!!

Josefin-Miguel och Jean-Maria skulle föda ett litet litet barn till världen.  De hade aldrig ”gjort det”, för ni vet:

Emellertid gjorde gud ett undantag, för hen började närma sej medelåldern och det bara spratt i livfadern på henom! Sagt och gjort, ett genusembryo planterades magiskt inuti en av dem. 

Av nån anledning som ingen minns för det var så längesen, så var Josefin-Miguel och Jean-Maria ute på långpromenad just när genusbarnet skulle födas. Så de fick ta in på ett stall och profylaxandas och krysta på bäst de kunde.

Gud tyckte att det var tråkigt att hens genusbarn skulle behöva födas utan att få alkoholfritt bubbel och flagga som en brukar få på BB så hen skickade ett sms till sina kompisar som var vice jämställdhetsombudsmän och ändå i krokarna. ”Kan inte ni köpa lite presenter & välsigna min baby med sköna värderingar? (Hen ligger under stjärnan! ursäkta kort varsel *lol*) ;)” skrev gud och de ba: Sure.

De gick till affärn och köpte: rökelse (tjejgrej), myrra (killgrej) och guld (könsneutralt)!

När de kom fram till stallet hade genusbarnet redan ploppat fram och låg inlindad i en regnbågsflagga och jollrade skitgulligt! Hen blev skitglad för presenterna och sen firade de jul för första gången i världshistorien!!